Vissa perioder är jag så trött att jag inte riktigt vet va jag tänker eller håller på med. Förvisso skönt på ett sätt, men för det mesta är det bara väldigt jobbigt. Jag håller inte reda på dagar, tider, va jag sagt och inte. Det är som att nån klippt av alla mina nervtrådar i hjärnbalken. Den "nån" är jag och mitt leverne.
Jag ställer på tok för höga krav på mig själv och min omgivning. Alla dessa förpliktelser och måsten tar död på mig. Jag inleder ständigt nya projekt, projekt som börjar i små doser som med tiden växer till ett Mount Everest. Det finns ingen tid till att bara vara. Batteriet är snart tömt, energilampan blinkar rött. Jag måste börja motionera mera igen, i hopp om att bli piggare och få tillbaka någon slags lust i livet.
Skuldkänslorna och mitt dåliga samvete tär rätt bra på mitt psyke också. Det blir aldrig riktigt som jag tänkt mig. Om man kunde sudda ut sin existens och börja om på en annan planet så skulle jag ta möjligheten. Fan va less jag är...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar